Tycker man ska sluta predika för unga tjejer som mår dåligt att man kan bara kan rycka upp sig. Att det bara är att “se det underbara livet har att erbjuda”. Bara ta sig i kragen, smeta på sig ett lager mascara, läsa ett Dalai Lama citat och le lika brett som Hilary Duff med nya fasader. Hate to break it to you. Det funkar inte så. Man väljer inte att må dåligt. Det kan hända vem som helst. Alla kan få en dipp. Den som aldrig varit i en svacka kan inte förstå hur det känns – och att påstå att det skulle vara ett val känns som ett jävla hån. Vem fan vill vara ledsen, grubbla ihjäl sig, sluta sova, sluta äta, inte ha några ljuspunkter, kämpa för att orka sig upp på morgonen. Det är inget fel med att alltid se glaset som halvfullt. Gå genom hela livet med ett leende. Fantastiskt för dig som gör det, men snälla. Pracka inte på den som kämpar, den som mår dåligt, att det är en liten skitsak. Det är att se ytligt på ett problem som är djupt rotat. Önskar det var lättare för unga tjejer att söka hjälp utan att måsta kriga för det. Alla borde få vara lyckliga. Den som inte “bara är lycklig” borde ha rätt till hjälp för att kunna nå dit, för att få känna samma sak. Utan att behöva känna att det är ett lyxproblem att må dåligt. Ibland blir jag så frustrerad. Hur ska någon som redan är så trött orka kämpa för att få hjälp? Hemskt.
TACK.